Kristus-mantran*

Vad är nu detta? En mantra för Kristus? Är det här inte fråga om indiskt krafs? Hur kan man blanda ihop hinduism och kristendom? Men det är faktiskt inte fråga om att blanda ihop. Det är bara fråga om en traditionell form av bön, som kanske är ganska effektiv.

En stor mängd människor har hittat vägen till indisk spiritualitet och många av dem har funnit vägen tillbaka till kristendomen, liksom jag själv. Vi återvände till kristendomen, berikade med indiska erfarenheter. Kyrkliga teologer tycker förstås, att detta är hemskt, men: Det finns ju bara en sanning – eller hur? Andra kulturer har också sin del av sanningen. Eller tror Du verkligen, att de alla har fel, fullständigt fel i allt som de vet och lär, utom om de blir kristna? Detta vore i sanning högfärdigt… Den kyrkliga varianten av kristendomen vill monopolisera sanningen och Gud. Men Gud låter sig inte monopoliseras… Sanningen är vad den är och inte det som Du vill att den skall vara… Vad skrifterna verkligen säger är ofta betydligt sannare än människornas interpretationer av det…

Se på följande bild. Ett högt berg och på dess topp ett starkt ljus. Ett flertal vägar leder fram till berget. Människor går på vägarna. Ljuset ser olika ut, sett från olika vägar. Från en väg ser det ut som ett kors. Från en annan väg som en hebreisk menorah. Från ytterligare en annan som en månskära. Och  från ännu en annan väg som en mediterande Buddha. Och återigen från en annan som en indisk trimūrti. Och så vidare.

Människor på vägarna ropar till människor på de andra vägarna: “Kom hit! Du är på fel väg! Bara den här vägen leder till bergets topp!” De ropar alla samma sak till alla andra, och der förlorar mycken tid med att träta och strida och försöka övertyga de andra. För de ser den egna vägen leda till berget, men de ser inte, att de andra vägarna också gör det. Ibland går de så långt, att de utövar våld mot andra och därför går vilse på vägen och förlorar sig i mörker, till dess att de hittar tillbaka till vägen igen (eller till en annan).

När de till slut når fram till berget, börjar de stiga upp på det. På vägen upp måste de passera genom några portar. Vid varje port måste de öppna ryggsäcken och hämta ut en del ballast med felaktiga idéer och föreställningar och med missförstånd, och byta ut dem mot nya insikter. När de kommer högre ser de till sin förvåning, att en del av de andra vägarna (de kan inte se dem alla) också går uppför berget, tillsammans med deras egen väg. Det hade de inte väntat sig. När de till slut når toppen, upptäcker de, att alla vägarna löper samman där, och att ljuset är bara ljus, eftersom den symboliska form som det tycktes ha var en illusionär synvilla. Nu finns det inga skillnader längre. Alla hälsar alla andra som sina bröder och systrar och försonas för sina misstag på vägen.

Alla kulturer är mänskliga kulturer. Alla hars in del av sanningen och alla har deformationer genom mänskliga misstag och missförstånd. Alla har både ljus och mörker. Kyrkans kristendom också… hinduismen också… buddhismen** också… o.s.v. … så som de har “utvecklats” till att bli vad de är idag.

Därför kan det visst finnas en Kristus-mantra! Och det gör det… eller kanske det finns flera…

Jag har flera gånger rest till Indien för att vara en tid i en ashrama***. Allt eftersom tiden gick upptäckte jag, att också där fanns både ljus och mörker. Så jag avslutade den förbindelsen, men jag ångrar den inte, för jag har där haft flera upplevelser som jag är tacksam för. Men jag förlorade aldrig kontakten med kristendomen, men denna kunde inte längre vara densamma. Jag hade tillfället, att vidga min horisont och mina vyer och kunde därför bara vara kristen utanför kyrkans murar. En gnostisk kristen.

Det finns massor av mantror i Indien. En speciell grupp kallas gāyatrī. De har en speciell metrisk form. Det finns en gāyatrī-mantra för varje gudomlighet.

Under en tid i ashraman lärde jag mig en del sanskrit och hade då inspirationen till en gāyatrī-mantra för Kristus! Den kom bara… Här är den:

Jyótih Khristosé vidmahé,       

mahá premané dhímahi,        

tannó Khristoh prachyódayát.

“J” uttalas här som på engelska, i “dh” uttalas “h”, d.v.s. “d-h”, på samma vis uttalas “kh” som “k-h”. “O” uttalas alltid som “å”. “E” och “o” är alltid långa, sanskrit har inget kort “e” och inget kort “o”. “Y” uttalas som svenskt “j” (“jy” alltså som ett engelskt “j” följt av ett svenskt “j”!). “Ch” uttalas som “tsch”. Här har det grekiska namnet Christos translittererats så nära som det går för att kunna skriva det med den indiska devanāgarī-skriften.

Den betyder:

“Vi vet om Kristi ljus,                       

     låt oss kontemplera den stora kärleken,

  må Kristus fylla vår ande.”               

Den vetenskapliga translitterationen är så här:

Och till sist i den indiska devanāgarī-skriften:

________________________________________

* “Mantra” är, liksom “ashrama”, i sanskrit vanligare maskulinum än neutrum.

** Den nysvenska stavningen “buddism” anser jag vara fel, eftersom h-et i “Buddha” faktiskt skall uttalas!

*** Inte hos Sai Baba, inte hos Baba-Ji, inte hos Maharishi, inte hos Hare Krishna, inte hos Osho, inte hos Amma, ...  resten får ni gissa...