Några tips för svenskar som besöker Slovenien

 

I den slovenska (alltför korta) kustens södra ända ligger medeltidsstaden Piran och strax söder därom den mera turistinriktade staden Portorož, på italienska Portorose. I den senare staden finns ett trevligt pensionat som förs av en svensktalande familj. Där har också Anna Berg-Škvor, född i Göteborg, en grafikateljé, där hon visar och säljer fina saker och även ger kurser på svenska (alltså för ditresta svenska deltagare) i bl.a. oljemålning. Se webadressen www.fam-skvor.com.

 

En annan trevlig stad vid slovenska kusten är Izola. Men den som söker riktiga badupplevelser har bättre möjligheter i Kroatien. Inom bra räckhåll från Slovenien ligger Istrien, den kroatiska halvön söder om Slovenien, och de kroatiska öarna vid Rijeka: Cres (utt. “Tsres”), Krk m.fl. För att inte tala om hela den dalmatinska kusten, som löper sydost därom. Tyvärr har Kroatien blivit betydligt dyrare på senare år, så att många turister nu hellre reser till andra stränder.

 

Slovenien har Europas största grotta i Postojna och alper med tillfälle till skidåkning, alpinism och vandring. Högsta berget, Triglav, är 2863 m högt. En sevärdhet nära Postojna är Predjamski Grad, ett gammalt slott som är halvt inbyggt i berget. Det finns många grottor, en annan sevärd och mindre full av turister är Škočjanske Jame nära Divača. Ett flertal termalbad med varma källor inbjuder till hälsosamma bad, t.ex. Podčtrtek, Šmarješke Toplice, Banovci Toplice, Rogaška Slatina och många andra (den senare orten har gamla anor från den tiden, när man kring förra sekelskiftet brukade “dricka brunn”). Om sötvatten duger, kan man också bada i de två stora sjöarna Bledsko Jezero och Bohinjsko Jezero (jezero = sjö) nordväst om Ljubljana. Ett bad i floden Sočas (“Såtscha” – i Italien heter den Isonzo) klara och rena vattnet är i varje fall i dess övre lopp även på sommaren en ordentlig “kall avrivning”. Dess första avsnitt rinner genom Trenta-dalen, med vacker natur som inbjuder till sköna vandringar. Längre ned vid Tolmin och Kanal är vattnet dock lagom varmt på sommaren (i Kanal görs ibland uppvisningar av våghalsar som från en hög bro dyker i floden). Trakten kring Tolmin har också en vacker natur med en sevärd ravin. Trenta-dalen slutar vid Bovec. I närheten av Bovec ligger Log Pod Mangartom i en annan skön dal. Den som vill spela bort sina pengar hittar casinos i bl.a. Nova Gorica (“Nåva Gårítsa”), Lipica, Portorož och på andra ställen. I Lipica (“Lípitsa”) finns ett flera hundra år gammalt stuteri. Därifrån kommer de berömda lipizzaner-hästarna, fastän österrikarna inte gärna vill erkänna, att de inte ursprungligen kommer från Österrike… (trots att området förr i tiden under långa perioder tillhörde Österrike, vågar man påstå, att de även ursprungligen skulle komma från ett stuteri nära Graz).

 

Det finns naturligtvis en hel massa sevärda områden, t.ex. kring Novo Mesto i landets östra del (med det gamla fina slottet Otočec [“Åtåtschets”], som har ett hotell och ligger på en ö i floden Krka), bergpasset Vršič (“Vrschitsch”) (1611 m.ö.h., vägen norrifrån till Trenta-dalen går över det passet), trakten kring växelsjön Cerkniško Jezero (en växelsjö har bara tidvis vatten, ett naturfenomen som beror på ett trångt underjordiskt avlopp; regnar det en längre tid, uppstår en sjö, vid torka rinner vattnet bort), o.s.v. Har man tur, kan man se en björn i skogen, men det händer mycket sällan. Vildsvin är ganska vanliga, men de håller sig undan på dagen. Rådjur finns det gott om, men även de gömmer sig.

 

I nordöstra delen av landet ligger Prekmurje (“Bortom Mura”). Den inre gränsen till området är floden Mura (som i Österrike heter Mur) och utåt gränsar det mot Österrike, Ungern och Kroatien. Det består av en stor slätt, som är ganska ointressant, men i området vid den ungerska gränsen övergår denna till ett mycket naturskönt område med höjder och dalar. Söder om Prekmurje (i Medjumurje) ligger mellan Ljutomer och Ormož (vid kroatiska gränsen) ett annat mycket naturskönt område kring orten Jeruzalem. I floden Mura fanns förr ett antal kvarnar av en särskild konstruktion och ett par finns fortfarande kvar (tyvärr hade man under den kommunistiska tiden inte vett att ta vara på vad som är kulturellt värdefullt…). De drivs av ett vattenhjul som flyter i floden på förankrade pontoner. Rotationen överförs med ett lindrev till kvarnen vid stranden. Det finns gott om storkar i Prekmurje och nästan varje by har storkbon. Mycket vin produceras, mest vitt, t.ex. från Haloze (och i Medjumurje från Jeruzalem). Man bör inte missa den goda bakelsen gibanica.

 

Slovenien är ett vinland med goda varor. Goda vita viner kommer bl.a. från Goriška Brda, Ajdovščina-dalen och norra Slovenien. På Systemet har jag bara hittat ett slovenskt vitt vin, som kommer från Vipava i Ajdovščina-dalen. Till rödvinerna hör kabernet och fr.a. i södra delen av landet refošk. Samma druva, som där ger refošk, ger på högplatån Kras (Karst), ca. 350 m.ö.h., där vi bor, ett mörkt, kraftigt och litet syrligt vin som heter teran. Skillnaden lär bero på jorden och klimatet. Teran lär vara bra vid blodbrist p.g.a. en viss järnhalt. (I Kroatien finns också mycket goda viner som är ganska okända utanför landet, t.ex. i delar av Dalmatien ett mycket gott rödvin som kallas plavac och på halvön Pelješac ett stycke nordväst om Dubrovnik – det enda stället i Europa där det finns vilda sjakaler – ett berömt och särskilt fint men därför dyrt vin dingač. En läckerhet är där russinvinet prošek, som man bara får på vissa vingårdar och genom goda kontakter. Det som säljs i butikerna är inte särskilt äkta.) Däremot är ölet inte särskilt berömt i Slovenien (en del värdshus har numera självbryggt färsköl, som är mycket bättre, men det kan bara köpas där och inte i butiker). Man talar om “slivovits” – egentligen: slivovic – men detta plommonbrännvin heter inte så här. I Slovenien kallas det slivovka.

 

Att beskriva det slovenska köket för nog för långt. Det får räcka med att nämna den goda surkålssoppan jota, fiskrätten brodet (i vilken 1-2 sorters fisk samt bläckfisk och skaldjur ingår), valnötskakan potica (“påtítsa”, en sorts valnötsrulad) som bakas till jul och andra högtider samt en annan form av valnötsrulad, struklji, som inte bakas i ugn utan kokas, inrullad i en duk. Sedan skärs struklji i skivor som steks. Så måste man förstås också nämna kraški pršut, den torkade råskinkan, som är en specialitet i Kras (s.o.).

 

På vägen till Slovenien kommer Du kanske genom Graz i sydöstra Österrike. Där finns ett trevligt pensionat, lett av Christine Jonas från Skåne: Pension Rückert, Rückertgasse 4, A-8010 Graz, tel.: 0043 - (0)316 - 32 30 31, fax: samma nummer. Numera också websida och e-mail: pension@rueckert.at. Bilresenären gläder sig åt pensionatets egna parkeringsplats på gården.

 

Under årens lopp har jag genom talrika sverigeresor samlat en del erfarenhet. En resa med bil gick tidigare den “traditionella” vägen över Köpenhamn, färjan Rødby-Puttgarden, Lübeck, Hamburg och München, men numera är färjan mellan Trelleborg och Rostock ett bra alternativ. (Är den fullbokad kan man evt. ta vägen via Köpenhamn till Gedser och där ta en annan färja till Rostock, där chansen till att få en plats är större.) Man fortsätter sedan lämpligen via Berlin, Nürnberg och München. Trafiken vid tillfarten till München och på motorvägringen runt omkring är tidvis “bökig”. Ett möjligt alternativ är, att från Nürnberg köra motorvägen till Passau och lämna den strax före den österrikiska gränsen, för att ta landsvägen till Salzburg och där åter ta motorvägen. En genom EU litet “nyare” möjlighet är att köra från Berlin till Dresden och fortsätta via Prag, Wien och Graz. Mellan Dresden och den tjeckiska gränsen ligger Sächsische Schweiz, ett naturskönt och sevärt område i trakten av Bad Schandau. I Tjeckien bör man helst inte lämna saker synliga i bilen och på natten gärna blockera ratten… (i Polen är det betydligt värre…).

 

Den som kör söderut via Hamburg och Fulda och vidare förbi Würzburg mot anslutningen till motorvägen Stuttgart-München (en av ett par möjliga vägar) bör inte missa ett besök i den synnerligen sevärda staden Rothenburg ob der Tauber, som har sin medeltida stadsmur kvar och en massa gamla fina korsvirkeshus.

 

En tågresa kan också gå olika vägar. Under en längre tid var det jättebra direkta nattåget mellan Köpenhamn och München borttaget. Stor saknad… Det kom visserligen tillbaka ett par år, men nu är det borta igen! Fy skäms, Bundesbahn! Man måste numera byta i Fulda med ankomst dit så tidigt som kl. 05:31 på vägen till München! På vägen till Köpenhamn dock vid en litet vettigare tid (ankomst 22:04). Tar man sig till München, kan man sedan få ett direkttåg till Ljubljana – dagtåg eller nattåg. En alternativ väg är att ta nattåget mellan Malmö och Berlin (se nedan). Mellan Berlin och Wien går en direktförbindelse via Prag (ett tåg fortsätter ända till Villach). På sträckan Wien-Ljubljana finns också ett par direktförbindelser, som man dock inte hinner med om man tar direkttåget från Berlin till Wien. Men Wien är ju en härlig stad att stanna till i, minst en natt, eller kanske ett par dagar. Alternativt kan man ta ett dagtåg mellan Berlin och München.

 

Vid en tidigare Sverigeresa upptäckte jag, att nattåget mellan Malmö och Berlin bara går under sommarhalvåret. Från Malmö 21:31 och till Berlin 06:05, resp. från Berlin 23:03 och till Malmö 08:08. Numera går det till och från den nybyggda jättestora Berlin Hauptbahnhof (tidigare Ostbahnhof).

 

Den som tar bilen via München reser vidare över Salzburg till Villach. Motorvägen Villach-Ljubljana är kanske fortfarande inte helt utbyggd (jag har inte kört där på mycket länge...) och på en landsvägsträcka blir det då inte sällan köbildningar under turistsäsongen. Då kan det vara bättre att från Villach köra genom Italien, förbi (inte genom!) Trieste och där över gränsen till Slovenien. Motorvägen Graz-Ljubljana är äntligen fullt utbyggd, och man slipper numera köra genom Maribor och krypa i en långsam bilkolonn över Trojane. Ytterligare en möjlighet är att köra till Klagenfurt och sedan ta landsvägen till Slovenien över Loibel-passet (Ljubelj).

 

På motorvägen Salzburg–Villach blir det vid semestertid ofta stor köbildning med långa väntetider framför Tauerntunneln. Ett bra sätt att undvika detta är att lämna motorvägen vid Bischofshofen och köra landsväg till Bad Gastein, där man på Bahnhof Böckstein kör upp bilen på tåget. Biltåget kör med 90 minuters intervaller genom en lång tunnel till Mallnitz, och man kör sedan vidare till Spittal/Millstädtersee, för att därifrån åter köra motorväg.

 

Flygförbindelser leder till flygplatsen Brnik vid Ljubljana eller till Ronchi vid Trieste (Italien), nära slovenska gränsen.

 

Vilket språk klarar man sig bäst med? De yngre kan vanligen tillräckligt med engelska, men inte de äldre (under kommunisttiden satte man inte stort värde på att lära ut andra språk i skolan än serbokroatiska och i början också ryska, även om engelska, tyska och ibland franska dock fanns med på schemat, mest för syns skull). I norra Slovenien talar många tyska och vid kusten och den italienska gränsen italienska (i kustområdet är en minoritet rentav primärt italiensktalande).

 

Övernattning på resan

Man måste ju övernatta minst en gång om man åker bil. Ett första tillfälle är nattfärjan mellan Trelleborg och Rostock. Sedan naturligtvis hotell, motell och värdshus på vägen. I städerna är dessa inte billiga. Min fru och jag har några gånger med framgång och tillfredsställelse gjort följande. Vi lämnar i Tyskland motorvägen innan det blir mörkt och kör istället landsväg i ungefär samma riktning (se bilkartan). I byar och på landsbygden hittar man ganska lätt ett värdshus, som vanligen är både billigare och trevligare, eller man ser en skylt vid vägen om rumsuthyrning, vilket brukar vara det billigaste alternativet. Kan man inte ett ord tyska, kan detta vara litet besvärligare, men det går det också… På väg mot München, till exempel, lämnar vi motorvägen litet söder om Ingolstadt (om vi kör den vägen, jfr. alternativ ovan) och kör parallellt på landsvägar väster (till höger) om motorvägen. Där finns inte bara ett flertal möjligheter, utan man slipper också motorvägstrafiken, som på sista sträckan före München kan vara ganska stressig och ibland trög (köbildning).

 

Uttal av de slovenska bokstäverna:

C = ts

Č = tsch

H = ch, ung. som i “ach” på tyska

O = å

Š = sch

U = o

Z = tonande s (som i “zone” på engelska)

Ž = tonande sch (som i “je” på franska)

 

För lättare orientering med vägskyltarna runt Ljubljana skadar det kanske inte att veta:

sever = norr, jug = söder, zahod = väster, vzhod = öster.