Sökaren 3/2000, sid. 26

Transplantation och farlig ockultism

I Sökaren 2/2000 finns dels en artikel om transplantation och dels en insändare om ockultismens farlighet.

Jag delar Bo Johnsons tankar om transplantation, men har dock en sak att tillägga. Som tekn.lic.CTH i medicinsk teknik har jag arbetat i forskning och utveckling inom dialysen och bidragit med en del nytt därtill. Och jag måste då säga: jag skulle mycket hellre ha ett njurtransplantat än vara en dialyspatient, som måste ansluta sig till en maskin tre gånger i veckan och inte kan leva ett normalt liv. Ett väsentligt problem är ju, att vår medicin inte vet vad döden är och inte låter människor dö i frid när tiden är kommen, utan envisas med att hålla kroppen vid liv trots en mycket starkt försämrad livskvalitet. Där patienten inte ges möjligheten att välja mellan att stanna eller gå vidare, är dock i vissa fall transplantationen ett bättre alternativ än ett livsinskränkande apparatberoende.

“Ockultismens farlighet” beläggs med en TV-dokumentation. Jag tror inte utan vidare på TV-dokumentationer! Det är ju så oerhört lätt att manipulera med dem! Man väljer bara ut de fall som stöder den åsikt man vill “bevisa” och utelämnar alla andra. Jag minns en svensk TV-film, som sändes på 80-talet, där all alternativ terapi jämställdes med den s.k. “smiskterapeuten” och ingen annan mening alls fick komma till tals. Tala om manipulation… Inte är jag en vän av pornografi, men reagerade ändå när jag i Sveriges Radios kortvågssändning hörde en diskussion om att erotiska filmer borde förbjudas. Det hänvisades nämligen till en TV-dokumentation som sades visa, att de som spelar med i sådana filmer är tvingade eller rentav drogade. I tysk TV såg jag en lika (o)sannolik manipulation åt andra hållet. Där visade en “dokumentär” hur roligt de hade, som frivilligt deltog i inspelning av porrfilmer! Bara som exempel på att man kan få folk att tro det man vill. Som alltid, ligger naturligtvis sanningen i mitten! En del är tvingade, andra har roligt…

På liknande sätt är det naturligtvis med meditationsfilmen. Ett ringa fåtal kan råka in i de problem som uppstår när kundalinikraften väcks. Och hamnar de då i fel händer, går det riktigt galet. Skolpsykiatrin begriper sig inte alls på sådana fall, utan drogar bara patienterna och gör saken mycket värre! En kunnig meditationslärare hjälper däremot personen igenom dessa upplevelser, som då blir andligt berikad. Men tyvärr finns det nog en mängd okunniga ute på “marknaden”…

Borde man inte göra en TV-dokumentation om mjölk? Det är bara att välja ut en mängd fall med människor som blir sjuka av att dricka mjölk, och sedan kräva att mjölk skall förbjudas! Det vore i samma klass och anda som annan dokumentationsskrämsel…

Men det finns dock faror med ockultism. Jag har haft ett antal klienter som har dragit till sig negativa andevarelser genom automatskrift, “anden i glaset” och lek med ouija-bordet. Nu kunde jag faktiskt hjälpa dem att bli fria från detta igen, men hur många i vårt samhälle har hamnat i liknande problem och vet bara inte om det? Men meditation hör enligt min mening inte till ockultism…

Det finns potentiella faror motsvarande meditationen och kanske också fall av “besättning” i varje form av religionsutövande. Till och med inom kyrkan, och då särskilt inom frikyrkligheten. Ett otal människor har hamnat i religionskriser och religionsbetingade psykoser och många lever med detta utan att förstå att de egentligen behöver hjälp. Då måste väl religion och kyrka i alla former också förbjudas? Om man konsekvent skall hålla sig till den mentalitet som en del vill företräda (och som f.ö. är märkligt svensk, för den mentaliteten möter man sällan i övriga Europa, där toleransen tycks värderas högre) …

Jan Erik Sigdell