Jan Erik Sigdell:

Talar Bibeln om djurens rätt?

I Sökaren 3/2001 ställer Sven Magnusson en intressant fråga på sidan 20:”.. .var i Bibeln kan man läsa om djurens värde?” En fördel med att ha Bibeln i sin dator är att man lätt kan söka efter nyckelord. Så jag använde “animal”, “creature” och “beast” som sökord i New American Bible. Det finns en massa bibelställen som talar om “rena och orena djur” och en hel del som ger föreskrifter om offerdjur. Ja, något så barbariskt som djuroffer nämns på flera ställen i Gamla Testamentet, där det också finns upprepade anvisningar om vilka slags kött man bör äta och vilka man skall avstå ifrån. På flera ställen fördöms också sex med djur. Men det finns nästan inga ställen som talar om djurens värde och rätt.

l Mos. 1:25-30:“Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott. Och Gud sade: ‘Låt oss göra människor till vår avbild ... och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.... Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda. ... Men åt alla djur på jorden och åt fåglarna under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.’ “

Här är det alltså inte alls tal om att människan skall döda och äta djuren! Gud gav oss örter och frukter till föda! Att människan skall råda över djuren innebär naturligtvis inte att hon har rätt att utan vidare döda dem. Det innebär istället att hon har plikten att sörja för dem! I citatets slut bekräftas för övrigt att också djuren har själar!

Längre fram i texten låter det emellertid annorlunda, men det gäller först efter syndafloden och Guds förbund med Noa. Här har alltså någonting ändrats. Det människan tidigare inte fick, får hon lov till efter syndafloden. Hur kommer det sig? Har det att göra med att Gud enligt l Mos. 6:7 på grund av människans ondska ångrar att han har skapat människor och djur och vill utplåna dem från jordens yta? Varför måste då de oskyldiga djuren lida för det? De som snarare hör till offren för människans ondska? Ändå låter han med Noas hjälp en rest överleva och på nytt börja uppfylla jorden.

l Mos. 9:3-6:“Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter så giver jag eder allt detta. Kött som i sig har sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta. Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall också av den ena människan utkräva den andres själ; den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet...”

Återigen ser vi att djuren har en själ! För djurets själ, som här sägs finnas i blodet, måste vara borta ur köttet innan det får ätas. Det är därför man i den judiska kulturen låter slaktdjuren förblöda, och endast blodfritt kött kan bli kosher Nu får alltså människan döda djur, men inte andra människor Den princip som kallas karma står här klar och tydlig i Bibeln! Men även detta inskränks ytterligare längre fram, när vi kommer till Bibelns mera blodiga sidor och den mördande människan alltmer framstår som “skapelsens höjdpunkt” – i sanning en degeneration, för människans ondska blev ju bara värre!

I 3 Mos. 20:15-16 föreskrivs att om en man eller er kvinna har sex med ett djur, skall den människan dö. Mer också det stackars oskyldiga och våldtagna djuret skall dödas Vad är det för en rättvisa som med döden vill straffa både förövaren och hans offer?

Litet bättre blir det först i Ordspråksboken. 112:10 står det: “Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det [i andra översättningar: ‘Den rättfärdige tar väl hand om sina djur’] men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.”

Det som förvånar mig mest är dock, att jag inte hittar någonting i evangelierna som talar om djurens värde och rätt. Inte heller i resten av Nya Testamentet! Kanske ser det bättre ut i apokryferna – de urkristna böcker som inte har tagits upp i Bibeln – men utan att ha tillgång till dessa på CD-ROM skulle ett sökande i dem bli ett alltför omfattande arbete.

Men Jesus lärde oss: “Du skall inte döda!” (Matt. 5:21 19:18, Mark 10:19, Luk. 18:20). Den vanliga tolkningen är att vi inte får döda människor, vilket dock står i en krass motsägelse till kyrkans alltför blodiga historia! Texten har ingen inskränkning och budet gäller därför som det ordagrant står allmänt – alltså även för de medvarelser som vi kalla: djur. Den egensinniga tolkningen att detta bud bara gäller människor får anses vara köttätarnas önsketänkande. De gör det alltför lätt för sig när de hänvisar till texten i Gamla Testamentet om vad som gällde efter syndafloden, eftersom just detta motsägs av Jesu egna ord.

En del av de urkristna gnostikerna ansåg att Jesus också avsåg djuren med budet att inte döda. Enligt de gnostiska katharerna fick inte djuren dödas, och de levde därför ren vegetariskt. När kyrkans män – som på 1200-talet till sist. kvinna och barn genomförde ett totalt folkmord på detta ädla samfunds medlemmar – ville avslöja en kathar, var ett sätt ät ge honom ett djur som han skulle döda. Vägrade han att gör; detta, visade det att han var en kathar – och då blev han själv dödad istället, varvid kyrkans män bröt mot budet även i deras egen tolkning. Det var kristen kärlek till medmänniskan dåtidens kyrkliga praktik! Hur mycket bättre har det blivit sedan dess? Varför tiger kyrkorna om folkmord, lemlästningar och våldtäkter i Bosnien och Kosovo? Varför teg de om koncentrationslägren? För att ta bara ett par av otaliga nutid; exempel.