Sökaren 2/1999,
sid. 18-19 Debatt KAN REINKARNATIONSTANKEN FÅ STÖD I BIBELN? Av Jan Erik Sigdell Reinkarnationsläran
tillbakavisas av kyrkan. Men vad säger Bibeln? Kyrkans teologer brukar svara
med ett enda bibelställe: “Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö
och sedan dömas.” (Hebr. 9:27) Alltså bara en gång leva och en gång dö.. Men vad innebär här “en gång”? Vi måste gå
tillbaka till den gammalgrekiska texten. Grekiska ordböcker ger flera möjliga
översättningar av ordet hapax, som används här: 1. en (enda) gång, 2.
någon gång, dvs. förr eller senare och 3. en gång för alla [1], men också 4. på
en gång och 5. en gång (i samband med upprepning) [2,3]. Därmed är det inte
säkert att hapax syftar på ett enda liv! Det kan t.o.m. tolkas så att
det antyder en möjligheten till reinkarnation. SAMTALET
MED NIKODEMUS I GAMMALGREKISK VERSION Hänvisning
till reinkarnationsläran kanske inte är helt främmande för Nya Testamentet. I
ett samtal med Nikodemus säger Jesus: “Sannerligen, sannerligen säger jag dig:
Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.”
Nikodemus svarar: “Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon
väl åter gå in i sin moders liv och födas?” (Joh. 3:3-4, jfr. Joh. 3:7) Nikodernus tänker alltså inte på möjligheten att
en människa kan födas på nytt av en ny mor! Man har nu tolkat fram och
tillbaka vad det här använda grekiska ordet anothen
skall betyda.
Obestridligen kan det ha två betydelser: “återigen,
på nytt” samt [födas]
“ovanifrån”. Det kan också betyda
“inifrån”, “från tidigare” och
“från
förfäderna” [3,6]. Det förekommer också
på andra ställen i Bibeln, varvid det
har getts olika översättningar, bl.a. i Gal. 4:9, där
det också översätts med
“på nytt”. För att undvika reinkarnistiska
tolkningar översätter man i nutida
bibelversioner gärna med “ovanifrån”. Men endast
översättningen “på nytt” kan
vara riktig, eftersom ju Nikodemus förstår Jesus just
så! Dessutom talade de ju
inte grekiska, utan arameiska. Enligt facklitteraturen har det senare
språket
inget dubbeltydigt ord med sådan betydelse [4], så att
Jesus måste ha använt
ett entydigt ord som betyder “på nytt”, för hade
han använt ett annat och lika
entydigt ord med betydelsen “ovanifrån”, kunde
Nikodemus aldrig ha förstått honom
så som han gjorde. Dubbeltydighetsteorin gäller alltså bara
grekiskan och blir ogiltig för originalspråket! Teologisk litteratur vill göra
gällande att anothen skulle vara en översättning av det arameiska ordet mil’ela’,
vars enda betydelse är “ovanifrån” [5,6]. Eftersom originaltexten på arameiska
är otillgänglig för oss, är det lätt att påstå sådant... Denna dogmatiska
baklängesinterpretation kan dock inte alls övertyga om att Jesus inte kunde ha
använt ett lika entydigt ord som betyder “på nytt”, t.ex. tanyanut eller
‘od [7,8]. Jesus säger sedan: “Om en människa inte bliver
född av vatten och ande, så kan hon inte komma in i Guds rike.” (Joh. 3:5).
Ordet “vatten” är här osäkert [9], men tolkas vanligen som en hänvisning till
dopet. Men så kan det ju inte vara, eftersom dopet då ännu inte var ett kristet
sakrament! Det blev det först genom Paulus. Först senare i Bibeln får vi veta
att lärjungarna hade börjat döpa, dock inte Jesus själv (Joh. 4:1-2). Det var
först när han hade återuppstått som han gav lärjungarna uppdraget att döpa
(Matt. 28:19). (Jfr. [10, 11, 12]). “Vatten” måste alltså inte alls hänvisa
till dop, utan kanske snarare till “livets vatten”. I varje fall finns här
ingen motsägelse till reinkarnation. Nu kommer vi till det avgörande stället i
samtalet med Nikodemus: “Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men
du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en
som är född av anden.” (Joh. 3:8). Här har man i samma sats översatt ordet pneuma
på två olika sätt! En betydelse är “vind”, en annan är “levandegörande
princip” eller “livsande” i betydelsen “själ”, och endast i överförd
bemärkelse betyder ordet “ande” [13]. Dessutom är översättningen av phonen=
“röst” med “sus” också snarare i
“överförd bemärkelse”. Följande
översättning
är språkligt sett alltså fullständigt riktig:
“Själen går som den vill och du
hör dess röst [inom dig], men du vet inte varifrån den
kommer eller vart den
[sedan] går vidare; så är det med var och en som
är född med en själ.” Hos vem
leds tanken här inte till preexistens eller rentav reinkarnation? Jesus säger sedan till Nikodemus: “Är du en
Israels lärare och förstår icke detta?” (Joh. 3:10). Det står inte, vad han
skulle ha förstått. Kanske ändå reinkarnationen? DEN
BLINDFÖDDE – EN REINKARNATION? Joh.
9:2-3 har i alla tider framhållits som en hänvisning till reinkarnation och jag
vill här inte uppehålla mig med detta på nytt, utan bara hänvisa till vad man
vanligen förbigår i tystnad. Om lärjungarna frågar: “... vilken har syndat, han
själv eller hans föräldrar, så att han blev född blind?
(kursiveringar av mig) så kan man vända på det hur man vill, men kommer aldrig
ifrån att frågan, så som den formuleras, är helt meningslös om inte frågeställaren
har tänkt på en existens före födelsen. Annars pratar han ju
rappakalja... Men detta övergår man snabbt och skuttar genast vidare till nästa
vers, där Jesus säger, att varken mannen eller hans föräldrar har syndat, utan
Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Jesus tycks här undvika frågans
egentliga innebörd! Och missar i så fall ett utsökt tillfälle till att lära oss
att reinkarnationen inte finns, om han nu skulle ha velat göra det. Men det
ville han kanske inte... Jesu yttrande motsäger här i varje fall på intet sätt
reinkarnationen som princip och inte ens att mannen skulle ha levat tidigare.
Han säger bara en sak om detta: att orsaken till blindheten i det här fallet
inte ligger i ett tidigare liv! VAR
JOHANNES DÖPAREN ELIAS? Även
Matt. 11:13-14 har diskuterats mycket. Jag vill åter bara kort hänvisa till det
väsentliga. Jesus säger: “... Johannes, och om ni viljen tro det: han är Elias,
den som skulle komma.» Senare: “... Elias måste visserligen komma och upprätta
allt igen; men jag säger eder att Elias redan har kommit. Då förstodo
lärjungarna att det var om Johannes Döparen som han talade till dem.” (Matt.
17:11-13). Nu hänvisar man till att Johannes själv sade att
han inte var Elias (Joh. 1:21) – och vill tro honom mera än Jesus! Fast
Johannes hade ju rätt. Han är (när han blir tillfrågad) inte längre
Elias, utan nu Johannes. Kanske svarade han i den meningen. Eller kanske visste
han inte om sig själv vad Jesus visste om honom. Nu vill teologin hänvisa till 2. Kon. 2:11,
enligt vilken Elias inte skulle ha dött, utan farit till himmelen med kropp och
allt. Men vad hände med hans kropp där? För att kunna bli ett andeväsen – för
ett sådant är man ju i himmelen! – måste då kroppen där ha upplösts eller
omvandlats till en andlig kropp (jfr. 1. Kor. 15:35-38 och 44). Därmed strider
inget mot att han kunde ha inkarnerats på nytt, så som ju Jesus själv
egentligen sade. Att
reinkarnationstanken inte torde ha varit
helt främmande för folket på den tiden visar ett annat
bibelställe, där Elias
också nämns. Jesus frågar: “Vem säger
folket mig vara? De svarade och sade:
‘Johannes Döparen’; dock säga andra
‘Elias’; andra åter säga: ‘Det är
någon av
de gamla profeterna som har återuppstått’.”
(Luk. 9:18-19, jfr. Luk. 9:8). (ÅTER-)FÖDELSENS
HJUL Detta
begrepp som låter buddhistiskt finns faktiskt också i Bibeln! “Också tungan är
en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan
som befläckar hela kroppen och sätter ‘tillvarons hjul’ i brand ...” (Jak.
3:6). “Tillvarons hjul” är här en översättning av trochón tes geneseos. Trochós
kan bara betyda ett: “hjul, rund skiva”. Geneseos avser något som har
med födelsen att göra. “Tillvaro” som översättning är i hög grad i
“överförd bemärkelse”! Men vad skall då detta betyda? Hur kan tungan
befläcka kroppen och sätta födelsehjulet i brand, dvs. – i reinkarnistisk
tolkning – skapa karma för framtiden? Naturligtvis elakt tal! Avsiktligt falsk
tolkning och förvrängning samt lögner, skvaller och förtal bidrar sannerligen
till vårt karma [14]. Härtill hör också manipulationer av översättningar… När de gamla grekerna talade om reinkarnation,
använde de inte sällan ordet palingenesía. Detta ord förekommer på två
ställen i Bibeln, i Matt. 19:28 och Tit. 3:5. Men naturligtvis i en helt annan
tolkning... TENDENTIÖS
ÖVERSÄTTNING Dessa
exempel visar väl ändå ganska tydligt att Bibeln på “kritiska ställen”
översätts enligt föreskrivna regler om hur texten enligt dogmat skall
förstås, och inte enligt vad som verkligen står där. Men håller man
sig till det senare, finner man ett flertal stöd för reinkarnationstanken
Bibeln – de ovannämnda är bara några exempel – och inga strikt hållbara
invändningar. DANSK
BOK Som
avslutning vill jag varmt rekommendera en dansk bok av Palle Wischmann, och
däri särskilt kapitel 9: Reinkarnation i Jesu lære [15]. Detta kapitel
hör till det bästa som jag någonsin har läst om reinkarnation, Nya Testamentet
och Jesus! Han tar häri upp ett faktum som hittills alltid
har förbigåtts: de tre vise männen. Varför sänder Gud dem till Jesu födelse? De
kom från Östern – inte östra Israel utan längre bort, där på den tiden alla
trodde på reinkarnationen! Sändes de för att vara Jesu andliga faddrar? Var
Jesus hos dem de 17 år av hans liv som saknas i Bibelns beskrivning? Han
försvinner ur Bibeln vid 12 år, då hans religion var helt judisk (annars hade
man inte prisat honom i templet, utan kastat ut honom!), och kommer tillbaka
med en ny religion när han är ungefär 30. Hade Gud förberett en andlig
utveckling till detta hos dessa tre vise män? Referenser