MONOPOL PÅ GUD?

Om gammal och ny andlighet

av Jan Erik Sigdell

Med anledning av artikeln i Utan Gräns 5/97 om Evan Lager har jag tagit fram ett gammalt manuskript som skrevs 1994. Den gången rörde det sig om en kyrklig kampanj mot nyandlighet som säkert inte har upphört ännu.

Artikeln sändes till ett par tidningar i Skara och Stockholm, men ingen ville trycka den. Den har nu fått en ny aktualitet genom fallet Evan Lager. Det sista avsnittet (efter bibelcitatet) är ett tillägg från 1997.

I bl.a. Skara stift startades 1993 en ännu pågående kyrklig kampanj mot nyandlighet. Man ville (enligt en rapport) informera om "sekter och ockulta grupper" samt "öka kunskapen om nyandliga rörelser." Källan till sådan kunskap söks dock inom kyrkan själv och inte bland dem det gäller. De som är verksamma i olika former av nyandlighet har förstås inte blivit tillfrågade, utan det hela skall ske bakom deras ryggar.

Den största och äldsta sekten, nämligen kyrkan själv, skall alltså ensidigt tillhandahålla all "kunskap” om sådan verksamhet. Hur skulle den då kunna vara objektiv?

NEW AGE, OCKULTISM OCH SATANISM

Man förstår inte ens att skilja olika verksamheter åt. Med en tydlig avsikt att vilseföra, förs en rad olika grupperingar, som inte har med varandra att göra, ihop på ett sådant sätt, att folk skall få intryck av att det i stort sett vore fråga om samma sak överallt. Satanismen nämns i detta sammanhang. Det skall tydligen låta, som om till och men nya former av kristen livsåskådning skulle ha samband med dessa förvillade och till dem diametralt motsatta aktiviteter. New Age jämställs med magi, astrologi och hemliga krafter. Det nämns inte alls, att en ny form av kristendom håller på att uppstå i dessa kretsar, men det är nog särskilt den konkurrensen man vill åt!

I en tid när många människor överallt i världen träder ut ur kyrkorna och en del präster säger upp sig för att istället bli terapeuter, familjerådgivare och socialarbetare, vill man angripa det nya istället för att söka förnyelse inom den egna verksamheten. Man vill hålla fast vid en tvångsstyrd tro, en religiös diktatur, och förneka andras rätt till nya insikter och andra tolkningar än de som föreskrivs av dogmat, istället för att pröva skälen till att människor vänder sig bort från en förstenad institution.

JESUS VAR DEN TIDENS NEW-AGE-LÄRARE

Vi känner igen en del av detta från Bibeln. På samma sätt bemöttes Jesus och hans lärjungar av fariséer och skriftlärde (se bl.a. Matt. kap. 12, 25, 19, 21, 22 och 23). Det gamla skulle försvaras inför det nya och det till den grad, att denna största av Guds budbärare blev skymfad och mördad i den skamligaste handling som mänskligheten någonsin har utfört. Därmed gav man dock, utan att förstå det, det nya en oerhörd kraft och kristendomen blev omöjlig att stoppa. En kyrka uppstod med tiden, som till en början representerade denna nya kraft i mänskligheten.

I BEGYNNELSEN VAR MORDET

Syndafallet har uppfattats som det som hände mellan Adam och Eva (1. Mos. kap. 3) och därför har kyrkan kommit till att fördöma sexualitet (fastän det inte var mest frågan om den i Eden) mycket mera än våld och mord. En pervers vändning, eftersom det som ansågs skada människa och skapelsen kom att bli värderat i omvänd ordning. Det verkliga syndafallet var brodermordet (1. Mos. kap. 4), som ledde till att människan i liknelsens ord "drevs bort från åkerjorden.” Ett syndafall, som kyrkan själv skulle komma att bli delaktig av.

De negativa krafterna tröttnade aldrig i sina strävanden efter att i början få kyrkan på fall, men senare efter att infiltrera den istället. En stor framgång för sådana krafter var den "konstantinska vändningen" på 300-talet. Vid konciliet i Nicea år 325 förrådde kyrkan sitt uppdrag och nedlät sig till att börja tjäna kejsaren och den världsliga makten mera än Kristus och Gud. En del teologer och kyrkohistoriker har betecknat detta som det olyckligaste ögonblicket i kyrkans historia. Den öppnade härmed en bakdörr för de negativa krafterna, som sedan i hemlighet har verkat bakom kulisserna. Vem “den stora skökan” är i Uppenbarelsebokens kapitel 17 har jag en helt annan mening om än kyrkans dogma...

Därmed började den blodiga fasen i kyrkans historia. En fas som kännetecknas av korstågens besinningslösa slaktande av “otrogna”, folkmordet på katarerna (som mördades av kyrkans män till sista kvinna och barn), utrotning av hela kulturer (som Azteker, Inkas och andra indianer), slavhandel, inkvisition och tortyr, avrättning på bål av 6 miljoner kvinnor som s.k. "häxor" (som i de flesta fall bara hade bevarat gamla traditioner om natur och örtmedicin och i kärlek botade medmänniskor) samt mycket, mycket annat, På detta vis utövades den "kristna läran", som just skulle lära oss kärlek, fred, tolerans, jämställdhet och syskonskap mellan alla människor.

NYKRISTENHET

När nu nya strömningar uppstår, som med en ny syn vill förverkliga den sanna kristendomen så som Jesus lärde oss den — men som kyrkan härmed hade förrått — och vill leva efter den lära som just har nämnts, har man bara "törne och galla”, som Nils Ferlin formulerade det. En iskall "klokhet", som på nytt vill förkväva sann kärlek. Detta nya goda inom nyandligheten jämställs strategiskt med en “nyondska", som tyvärr också finns, och allt skall se ut som om det vore djävulens bländverk, "Allt är inte Gud som glimmar" (så var en gång temat för en kyrklig seminariedag) — minsann inte ens i kyrkan... där många skulle vilja se bålen flamma på nytt.

GAMMAL KUNSKAP KOMMER ÅTER

Man ondgör sig (gör sig ond...) också över kunskapen om naturen och dess krafter, som dyker upp på olika håll inom nyandligheten och New Age. Det är ju sant, att den på vissa håll missbrukas, men detta bevisar inte, att kunskapen skulle vara fel. Jesus lärde ju i den inre kretsen mycket som inte var till för allmänheten (jfr. Matt. 13:11-16, Luk, 8:10 och Joh. 16:12). En del av denna kunskap, undervisad av Jesus själv, bevarades inom gnosticismen — en rörelse som redan tidigt bekämpades av dem, som själva inte hade fått del av sådan kunskap men blev till kyrkans män.

En del av denna kunskap har nu dykt upp igen. Att Jesus bara lärde den i den inre kretsen (så att den inte kom med i Bibeln) var nog delvis därför, att en del av den kunde missbrukas — och så sker tyvärr också idag av dem som representerar den mörka sidan bland dessa nya verksamheter — men delvis också därför, att människor i allmänhet ännu inte var mogna för den. Sedan dess har nästan 2000 år gått och en ny mogenhet inom en del av mänskligheten (som inte har hållits nere av för mycket dogma) kan vara skäl till att den nu åter kommer fram. Det har uppstått en ny gnosticism, som nu liksom då ligger den sanna läran betydligt närmare än det dogma som uppstod utanför den inre kretsens vishet och vetande.

Allt är inte heller trollguld som glimmar, allt är inte heller ondska, när vi inte kan förstå det. Både sanning och vilseledning finns faktiskt på båda sidorna — inom nyandligheten likaväl som bakom kyrkans kulisser.

"Ve eder I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluter himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in." (Matt. 23:13)

Det slog mig en gång att jag varken inom den katolska, den lutherska eller den reformerade kyrkan någonsin har hört en bön om att Kristus skall komma tillbaka. Så jag frågade en väninna i Schweiz som har studerat teologi och är prästvigd i den reformerade kyrkan. Nej, det verkar faktiskt som om kyrkornas liturgi inte har en enda sådan bön! Vill man då inte att Han skall komma igen? Kanske inte... För då behövs ju ingen kyrka längre — och inte bara det: Kristus kommer att avslöja allt ont och all orätt som har skett i kyrkans namn (jfr. Uppenbarelseboken 17:1-2). Maktstrukturen rasar då som ett korthus och påven blir avskedad...

I varje katolsk kyrka och i varje katolskt hem hänger Jesus på korset, med spikar i händer och fötter och ett sår i sidan. Det kan inte hjälpas att detta leder min tanke till voodoo! För i den svarta magin gör man ju en docka som avbild av den som man vill skada och sticker in spikar, nålar och glasskärvor samt skär i den. Kanske finns det bakom ridåerna till och med ett intresse för att motarbeta Kristi återkomst?

Själv tror jag att Han skulle ha kommit tillbaka bland katarerna, om bara inte detta allra mest kristna av alla samfund som någonsin har funnits hade blodigt och fullständigt krossats av kyrkans män på 1200-talet. Kanske var det därför som det skulle förintas?

Trul-Mias artikel i Utan Gräns 5/97 visar vad 2000 års egoism och styrning till materialism har lett till för vår planet, naturen och andra av Guds skapelser än den misslyckade mutation som blev till den intellektuella människan utan intuition och själslig moral. Det “endaste” hopp som finns är att Kristus snart återkommer för att öppna våra hjärtan och manifestera sig i mänskligheten. Annars är vi helt förlorade... Att den nya tidens födslovåndor kommer i form av katastrofer är därför att människan in i det sista vägrar att ge upp sin själviskhet och sitt iskalla “förnuft” som bara söker egen vinning.